Vad lång du är!

Jag är 178 cm lång, därför är något jag ofta får höra är att jag är lång. När jag träffar någon som jag inte träffat förut är det för det mesta min längd de flesta lägger märke till först. Något om min längd är också bland det första jag får höra. Detta kan ibland vara lite jobbigt att höra. Hallå liksom, jag är mer än min längd. Jag har en rätt så knäpp humor lite då och då, jag kan både vara framåt och blyg, ibland är jag helt galen och jag kan också vara väldigt allvarlig. Jag älskar mina vänner, min familj och Gud. Men å andra sidan, det första man ser av mig är ju ändå min längd, och har man inte träffat mig förut är det ju såklart mitt utseende man dömer utifrån först. So I don't blame you.

Om ni någon gång haft tillfället att kommentera min längd så har ni antagligen fått höra det här svaret: "Jag veeet. Jag är föör lång." följt av ett ganska ledset uttryck. Det har jag nu bestämt mig för att ändra. Visst kan det kännas lite tråkigt att inte kunna ha högklackat på mig, jag är ju ändå tjej, och ibland känns det lite skumt att vara längre än de flesta killar. Men jag ska försöka sluta att alltid tänka negativt om min längd. Om någon säger att jag är lång ska jag ta det som en komplimang istället för något mer eller mindre negativt. Jag ska börja älska varje centimeter av min 1.78 meter långa kropp. Jag ska tycka att det inte finns något snyggare än att vara lång, för det finns ju också en hel del positiva saker med att vara lång också. Jag kan ju till exempel väga mer utan att se tjock ut = mer choklad! Jag ser ju också mycket äldre ut vilket kan föra med sig en hel del positiva saker det också, och jag kan gifta mig med en superlång kille utan att det ser opropertioneligt ut.

So from now on. I'm tall, and I'm proud of it!

För hey, det finns ju längre personer än mig.