Sommarlov

Nu är det sommarlov!

Lycka...
Jag saknar den känslan. Jag är glad, men inte överdrivet glad.
Livet flyter, men lite segt är det då och då.
Jag verkligen hatar att känna såhär.
Hat..
Jag hatar att hata, går det att säga så?
I varje fall säger jag så, just nu.
Åh, Guud du måste verkligen hjälpa mig nu..
Hjälp mig med varje dag.
Bär mig, lyft mig.
Jag fäster min blick på dig.
Don't let me go.

tufft

Sommaren är här...
Ändå känner jag mig inte glad...
Varför??
Jag borde vara glad. Skolan är snart slut och jag har ett helt lov framför mig, Tre månader, med sol och bad.
Men med vem? Min familj och min hund. Och vem mer? Ingen.
Vem vill åka ut till Sorunda liksom. Ingen.
Jag har inget att se fram emot den här sommaren.
Visst jag ska tälta med några i augusti. Men det är precis innan skolan. Och alla dagar och veckor innan?

Ni får ursäkta detta dystra inlägg.
Men jag har ingen att prata med.

Mycket och lite till

Pastor Bror har blivit befodrad till härligheten.
Vilken chock det kom som... Jag kan nog fortfarande inte förstå.
Han har verkligen betytt så mycket för många. Betytt så mycket för mig. Han barnvälsignade mig och har alltid varit min pastor #1.
Han är älskad, saknad och högt respekterad. För alltid.

------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu har man flyttat då. Officiellt lantis. :)
De höll på till fyra i morse... Riiiktigt sent alltså. Imorrn kommer jag ut och hjälper till att packa upp allting och allt sådant.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har tagit beslutet att vänta med en kille till jag blir 18.
Måste det då vara så svårt att inte gå runt och tänka på det? Det gör ju allting ännu svårare.
Jag behöver någon att prata med just nu... Finns det en bästa vän där ute? Liksom det finns en som är det rätta?
Många tankar.
Puss och kramar.

R.I.P Pastor Bror