Äckliga buss!

Jag går på bussen och upptäcker till min glädje och förvåning att det finns fyra lediga platser längre bak i bussen. Jag går med raska steg mot en av dem och sätter mig ner. Bara några sekunder senare slår en otrolig stank emot mig. Den tränger sig in i näsborrarna och etsar sig fast i luktsinnet. Fy tänker jag, det är säkert personen framför mig. Stackarn, han behöver verkligen en dusch, eller en ny parfym.
Fem minuter senare är stanken olidlig. Jag kan inte tänka mig att sitta och dra in denna hemska odör i en halvtimme. Så jag ställer mig upp och tänker sätta mig på platserna bakom. Då ser jag det. Det är gult och tjocka bitar ligger i det. Det är spya på golvet. Mitt ansikte förvrids och jag vänder mig hastigt om. Det var visst inte mannen framför mig som stank så hemskt...
Till min lättnad finns det två lediga platser till på andra sidan. Jag sätter mig och en station senare känner jag hur det börjar bli blött om rumpan. Snälla, det här händer inte mig, tänker jag förtvivlat och flyttar åt sidan. Jag ville inte till något pris veta vad jag just hade satt mig i. Ibland är det bättre att vara ovetandes.
Lyckligtvis går en person av lite senare, och jag får en fönsterplats längre fram i bussen.
Tänk vad mycket man är med om när man åker buss... Fast ärligt talat hade jag gärna sluppit den här morgonen.

Kram!