Tack Gud för allt vackert!

Skönt! Kom hem en halvtimme tidigare än planerat. Mycket brrra. När jag satt på bussen på väg hem började det spöregna, och så småningom hagla. Då önskade jag att jag satt hemma i en filt och en varm kopp choklad och myste. Istället satt jag på en buss, dötrött och med vetskapen om att jag skulle gå hem i ösregnet/haglet och sen vara tvungen att göra en labbrapport. Men jag kom hem en halvtimme senare. Och regnet slutade innan jag gick av bussen...

Iväg med det pessimistiska...
Jag slogs av vackert allting är på väg hem. Det var iskallt, mina fingrar förfrös, men när jag tittade upp på himlen var allting bara så otroligt fint. Molnen var stora och mörka, men bakom var himlen helt klarblå och vid horisonten speglades solnedgången på molnen så att de blev alldeles rosa. När jag ser hur vackert allting runtomkring mig är kan jag inte låta bli att undra varför vissa tror att allting är en slump. Att allt det här vackra skapades utifrån ingenting och att min vandring här på jorden är helt meningslös. Hur kan man inte tro på en Skapare?

Nej, tillbaka till naturkunskapen, jag har 30 minuter på mig, sen börjar Idol.