Wednesday, March 28, 2007

Kärlek, kärlek??

Öjöjöj. Nu läste jag Linas blogg och själv kände man likadant. Farligt farligt. Och jag tänker inte ta upp tråden igen :P Lina tyckte att jag skulle skriva något djupt. Jag kanske skulle fortsätta på ämnet kärlek i alla fall. Det är ju liksom något som alla känner till. Till och med min lillasyster ;)

Kärlek liksom. Vad kan en 14, snart 15 åring säga om det?
Jag kan väll säga att det är något jag upplevt. För det första har jag ju fått känna den kärlek som aldrig försvinner, min Guds kärlek.
Sen finns det den här känslan liksom. Det här pirret i magen, svetten i handflatorna och då man inte får fram ett ljud. Det är ju ändå något man inte kan gå ifrån. Det finns ju alltid där bak i huvudet. Och som tjej lever man med det nästan ständigt :P Man funderar lite på sitt framtida bröllop, hur drömkillen ska vara. Han ska vara lång, ja någorlunda i alla fall, 180 cm? Han ska ha stora händer och ögon som man drunknar i. (Fjortisvarning?? ;D) Men ja.
Ända från då jag var tio år ungefär tänkte jag att jag inte ska ha en kille förrän 18 år. Det var liksom bara en sån självklarhet. Mer om det hoppar vi över. Men för att gå tillbaka till mig som tioåring.
För mig var det självklart att den kille som skulle bli min pojkvän, också skulle vara min blivande make. Något som jag ska försöka hålla på så hårt som möjligt. Vilket också är mitt mål. Men min brorsa Johan t.ex, han träffade sin fru som 16 åring, då var hon 15. Tre år senare gifte de sig. Jag sätter ingen gräns på när jag tänker träffa någon, även fast jag strävar efter att det inte ska bli på ett tag. 18 år är annars en mycket bra gräns. Då har man hunnit uppleva en del och man har hunnit växa till sig. :P Men, vi får se vad som händer liksom.
Annars finns det ju så mycket mer än killar och kärlek. Även fast jag måste erkännna att båda två av dem är mycket fina. Ja, men i varje fall. Det finns vänner, familj, kyrkan och Gud.
Det tänker jag prioritera först. Först Gud och kyrkan, sen min familj och sen vänner. När allt det andra pirriga och sånt kommer, ja det kommer inte framför Gud och familjen. Det kanske kommer på samma plats som mina vänner?

Det var mitt lilla (?) inlägg om kärlek. Kärlek för mig. Jag är trött och kan inte säga om det är rörigt eller inte. Vilket det antagligen är. Men vad gör man? :) Det var nog inte så intressant heller :P

Hoppas du är någorlunda nöjd nu Lina? Jag lovar att jag ska göra bättre ifrån min en annan gång. Då jag inte är lika trött.

Kramar ges gratis. :)

1 comment:

Anonymous said...

hahaha, ja tack victoria!! Visst var det ändå skönt att skriva ut det som fanns i huvudet! ;D

:D