Nu sitter jag har i Polen. Jag vet inte riktigt vad jag ska saga. Det ar mycket att ta in. Vi har det bra, bor bra, har bra med mat. Barnhemmet ar anda ganska rikt, inte alls som jag forestallde mig. Forestandaren babblar pa och bjuder oss pa mat och ger oss choklad. Barnen ar ocksa jattesota och valdigt sociala. Det ar dock Karro som far sta for pratet eftersom ingen pratar engelska.
Idag har vi delat ut mat till fattiga familjer. Det ar sa sjukt att se kontrasterna. Ett hus kan varar jattefint och nybyggt, och sa ar huset bredvid ett ruckel med hal i taket. Husen luktar illa ocksa, och sa ar de kalla, manga har ingen el. Utanfor "husen" ar det alltid massa hundar. Magra hundar so skaller dagarna ut. Jag fragade Henryk, han som tar oss runt, varfor alla har hundar. They think the dogs will protect them. Det kanns svart. Man vet liksom inte hur man ska ta deras situationer och reagera, och smalta allt man ser.
Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna uppdatera. Men lite ibland i alla fall.
Kram!
No comments:
Post a Comment