Tack!

I torsdags satt jag hemma och tyckte synd om mig själv. Jag hade en sån där "ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, och jag har inga vänner" - dag.
Så plötsligt blinkar det till i datan, Hannah har skrivit. Kul tänkte jag och kolla.
Hon undra då om jag skulle göra något speciellt idag. Cellen sa jag. Och då fråga hon om vi inte kunde hitta på nått. Då blev jag glá. För det var precis det jag behövde. Någon som fråga om jag ville göra något. Det var faktist, tro det eller ej, någon som ville va med mig :).
Gud vet verkligen precis vad man behöver i rätt tid, och sänder då en liten ängel för att visa hur mycket han bryr sig om en.
Vi skulle åka till henne efter jag vart på cell. Men det bidde ingen cell. För det var ingen som kom, så jag, Hannah och Elin satt och snacka bekymmer, rykten och könsuppdelning :)
Sen bar det hem till Hannah. Där hade jag det mycket trevligt och kul :) Vi satt och snacka till 3 på natten, även fast vi var rätt så trötta. But I'm glad we did like we did, Hannah. Det kändes bra att äntligen få prata med någon.
Vi vaknade vid 10 och steg upp. Lyssnade på musik, åt frukost och såg på Skruva den som Beckham, och i alla fall hade jag det trevligt och var inte speciellt uttråkad :) Hannah gjorde goda american pancakes och plötsligt skulle vi in till stan igen och jag skulle på callcenter.
Det gick väll sådär på callcenter, jag fick ett bra samtal. Det var så mycket krångel och det tog sin tid. Caféet var kul med duktiga sångare.
Men, men.
Nu är jag hemma.
Tack Hannah för att jag fick komma till dig. Det betydde mer än du tror.
Kram kram!