Jag är stressad till max, men motivationen ligger på noll. Jag hatar sånna dagar. Jag har försökt räkna matte, men det blev bara två tal, och nu ska jag ge mig på geografin.
Jag känner hur ett munsår håller på att bryta ut och jag är ganska slut.
Ibland önskar jag att jag bara kunde lägga mig ner och sova igenom allt, och när jag vaknade skulle allting vara klart och skolan vara slut.
Jag förstår inte riktigt, för i nian kunde jag köra på hur hårt som helst men nu är det som om all luft går ur mig så fort allt blir för mycket.
Men jag kommer ta mig igenom det. För jag har en Gud som aldrig vänder mig ryggen och som låter mig vila på honom hur mycket som helst. Han är ljuset i slutet på tunneln och den jag håller mina ögon på.
Joh 14:1 "Oroa er inte..."
Så det är bara att lita på Gud att han tar mig igenom det. För jag kan inte göra något i mig själv.
Love
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment