tjuu brushhaan. Okej, det passar inte mig. Jag ska skärpa mig.
I alla fall har jag kommit igång med arbetet. Men det går riktigt, väldigt, otroligt segt. Känner mig rätt så misslyckad. :(
But that's life *that's liife* that's what all the people saay. Förstår ni nu hur otroligt uttråkad jag är. Det är rentav sorgligt.
Så enda anledningen till att jag skriver just nu är för att jag ältar mig i självömkan. *tyck synd om mig-stile*.
Ibland måste man tycka synd om sig själv, eller vad tycker ni? Jag vet att det inte hjälper något att ligga och kräla i självömkan. Men, men. Sometimes you just have to.
Imorrn ska jag antagligen träffa Elin, men jag måste nog ringa henne lite senare ikväll och se hur det blir. (Om du ser det här Elin och jag inte ringt än, så kan du ju slå en pling, annars, ignooore)
Nu ska jag försöka ta tag i mig själv. Lyfta mig själv i håret typ.
Kram!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment