Sista skoldagen och en knäpp osammanhängande historia...

Sista skoldagen var idag. Om två dagar är jag fri på riktigt. Då börjar ett långt och härligt sommarlov med jobb, slappande med min pojk (efter att han varit i Danmark i hela två veckor, UTAN internet, hur i hela friden ska vi klara det?), musikcafé i kyrkan, sena kvällar/nätter, Skåne med hela familjen och allra sist på sommarlovet åker jag till USA. Jag kommer hem den 19 augusti, och dagen efter börjar skolan. Jag kommer vara sååå jetlaggad :) But it's so totaly worth it.

Ikväll ska jag fira mitt första år på gymnasiet med att tjocka i mig rejält. Det blir glass och munkar och weinerbröd och tittande på det näst sista avsnittet av Cityakuten. Fixa ihop vår mentors present måste jag nog också, men det är bara kul. För att göra det här inlägget extra roligt tänker jag skriva ner en berättelse jag, Marianne och Ida skrev på en av våra dötrista franskalektioner. (Tänk, ingen mer franska, EVER! :D) Vi gjorde så att man skrev en mening och lät sista ordet i meningen stå på en ny rad, sen vek man ner sidan så att bara det sista ordet syntes och skickade vidare pappret. Här är resultatet:
Det var en gång en apa
som gick du på lektionen förra
fredagen den 13, han var väldigt
rädd att han skulle bli
uppäten av en gigantisk giraff som var
ful, men det tyckte inte hans
mamma som hade en blommig hatt
och en kille gjorde mig väldigt kär, kärlek är det vackraste som
finns du på riktigt undrade han när han
såg en blå fågel som satt fast
i en boll med fyra stycken stora
hål i tänderna har du massor av! sa tandläkaren.
Men det kom en katt
och äntligen sa han orden som jag väntat på: "Jag älskar
dig." Du är det bästa som hänt mig.
Är i en grön hall med
blåa ögon som tindrade så otroligt vackert i den kalla
natten var stor och mörk. "Jag är rädd"
sa den gröna damen som bor
i asken fanns ett halsband och jag hoppades att det var till
mig och sa att värmen inte existerar. Är det
verkligen besviken på
sin tröja hade han lånat av sin storebror som heter
Kalle blev jättearg på knattarna. Han blev alldeles
röd och lite orangerandig men
mestadels så var det mitt fel men det vågade jag inte
erkänna att det var knattarna som gjorde
det. Och det var sagan om apan som satt i ett träd.

Tänk vad kul man kan ha på en franskalektion...
Kram!