Nu känner ni mig liiite mer...

Det var en mjukstart i skolan idag. Det var engelska som alltid är skön att vara på, håltimme, film på ULSen, en timmes matte och franska där min grupp satt och finslipade på presentationen vi ska hålla på fredag. Som sagt i förra inlägget skulle jag på sånglektion idag. Jag hade dock glömt bort att läraren skulle vara i USA och hade det inte varit för Hannah som påminde mig hade jag åkt in till stan helt i onödan. Jag kan se mig själv stå utanför och vänta, och vänta, och vänta och inte fatta varför ingen dök upp. Men, men, tur hade jag i alla fall.

Nu ska jag snart äta och räkna lite matte. Jag har satt upp ett litet mål att räkna lite matte varje dag så att jag känner mig säker inför nationella. Så nu är det bara att kämpa på. Åtta veckor kvar minus tre och en halv dags lov. Så otroligt sköönt.

Jag har tänkt på en sak. Jag har tänkt på hur mycket jag ogillar folk som inte förklarar vad de menar, eller inte fortsätter på det de börjat säga. Jag blir så otroligt frustrerad, det är ju för i hela friden bara att säga. Visst, ibland kan det vara krångligt och saker kan ha förändrats. Men jag blir ändå lite irriterad. Har man sagt a får man säga b. Så, nu har ni lärt känna en ytterligare liten del av mig. Om ni inte tänkt förklara eller fortsätta på det ni säger, don't say it at all.

Kram!