Dystert...

Jag är inte på humör idag.
Det började med att det var en spindel i badrummet, sen spillde jag fil på byxorna och sylt på tröjan.
Men jag tyckte ändå att det skulle bli en skön dag eftersom vi slutade 11, vilket betydde att jag skulle komma hem halv ett.
Så jag kommer till Tumba, väntar först en halvtimme på 716 som ska ta mig till Vårsta. Men så är bussen sen! Så missar 783 i Vårsta och jag får sitta och vänta i en timme. Alltså kom jag inte hem halv ett utan halv två.

När jag är hemma dränker jag mina sorger i bullar, och just nu är jag så trött och slut att jag inte vet vad jag ska göra.
Jag orkar inte sminka mig, jag orkar inte byta om, och jag orkar verkligen inte sätta mig på en buss och åka in till kyrkan. Ta det inte fel, jag älskar kyrkan av hela mitt hjärta och jag saknar mina kompisar, men jag är så slut.
Samtidigt så vet jag inte om jag har så otroligt stor lust att sitta hemma...
FYYYY!
Just nu vill jag ha en kram och ett telefonsamtal från vem som helst.
Inte för att jag har något att säga, men jag vill bara höra någon... T.om ett sms går bra.