Höst

Hösten är här.

Man känner det i luften.

Solen lyser, men värmer inte längre.

Kylan kommer sakta men säkert.

Och jag måste säga...

Jag älskar det.

Gospel Night

Gospel Night i Globen var äg!

Jeansundret

Åh, nu har jag shoppat :) Två tröjor och en klänning, två par jeans, ett par nya ballerina skor, (äntligen!) mascara och ögonskugga.
Jag måste bara berätta om jeansen. Jag har sprungit runt som ett freak efter ett par jeans och har kollat på alltifrån Lee till H&M. Men inget var tillräckligt bra... Dessutom var Lee jeansen lite för dyra för budgeten just nu.. :P Jag var helt slut och det kändes som om jag aldrig skulle hitta ett par jeans. Så innan jag gick in i en affär som ett sista desperat försök sa jag till Gud, "Gud, jag vill ha ett par snygga jeans för högst 500 spänn". Inget mer än så, och så gick jag in på Vero Moda. Jag ska säga att jag inte alls hade några höga förhoppningar eller förväntningar. Så jag gick runt där och tittade med lite låg entusiasm. Så såg jag ett par jeans som såg helt okej ut liksom. Då jag tittade på prislappen stod det 499 spänn. Så jag tänkte, varför inte försöka liksom. På vägen till omklädningsrummen såg jag några andra jeans i lite annan form och färg och de såg också rätt så sjyssta ut. Så jag hittade rätt storlek och tog med dom också. Prislappen sa 399.
När jag hade på mig dom såg de helt underbara ut. Satt fint och allt det där. Efter en kort stund tänkte jag att dom här vill jag ha. Men vilka av dem liksom. Jag ringde till mamma (Mammor är bra att ha :D) och bad henne komma. Efter att jag dragit av och på mig de där två paren jeans några gånger och mamma och Tessi sagt vad de tyckte var jag ännu mer osäker än innan. Då jag stod och vela så ringde mamma till pappa och pratade om hur vi skulle komma hem och allt det där och då hon ändå pratade berättade hon även om mina jeansproblem.
Då mamma lagt på sa hon att pappa sagt att jag får båda paren jeans. Snacka om att jag blev chockad. Jag hade aldrig någonsin tänkt en tanke som ens snuddade vid att jag skulle få båda paren. Så nu har vi shoppat för hela hösten känns det som :P
Gud är verkligen grym! Jag bad om ett par jeans och jag fick två liksom :) Och båda var under 500. Yeah!
Tack Gud!

Glöm inte att det är Gospel konsert med gratis inträde i Globen imorrn klockan 19!

Kramar!

Vad Gud gjort

Vad har Gud gjort i mig det senaste året?

Han har gjort mycket.

Jag kan börja med förra sommaren. Ta det lugnt, jag ska inte gå igenom varje detalj. Jag ska i alla fall försöka att inte göra det.

Förra sommaren åkte jag till Sarajevo på teamresa med min brorsa och hans fru och några till från ungdomsgruppen. Den resan förvandlade mitt liv.

Innan resan var jag rätt så blyg. Jag kunde vara framåt och pratglad med mina kompisar. Men med nya personer så höll jag mig mest undan och ville inte synas allt för mycket. Inte sticka ut liksom. Men det blev ett hinder för mig i början av teamresan. Jag hade svårt att lära känna de andra och jag höll mig mest på min egen kant. Det var jobbigt för mig, och det måste ha varit jobbigt för alla andra också. Efter en övernattning i Tyskland (vi åkte bil ända ner) så satt jag längst fram och läste lite i bibeln. Jag frågade Gud vad det var för mening med den här resan egentligen. Varför var jag med liksom? Just då kändes allting meningslöst. Då kom det som en stilla röst, fast egentligen var det rätt så stark också, som sa: "Jag har satt dig här med ett syfte". Det kändes som om alla hört det, fast jag visste att det bara var jag. Nästan direkt förstod jag att det var Gud. Hela jag blev uppfylld och jag förstod att det här skulle bli en resa jag sent skulle glömma.

Någon dag senare bad jag att jag skulle bli mer frimodig. Efter det så tänkte jag inte så mycket på det. Resan blev, som jag redan sagt, livsförvandlande. Runt 11 eller 12 blev frälsta sammanlagt om jag minns rätt. Du ska veta vilken glädje det var. Jag var helt hypad. Haha. Liia vet.

Min frimodighet märkte jag inte av så mycket förren det blev Sthlm Tour. Jag var helt grymt frimodig om jag får säga det själv. Och det var inte bara jag som märkte förvandlingen tror jag, i alla fall sa Marco att jag blivit förändrad. (Nu låter det som jag skryter, och det är inte alls meningen.) Även Sthlm Tour var helt grymt och jag fick vittna för många :)

Sen kom hösten och skolan började. I september-oktober fick jag ett samtal från Cina. Hon frågade om jag ville ta hand om en barncell. Jag blev helchockad. Jag trodde inte att jag, av alla personer. Samtidigt blev jag glad. Det har varit en dröm för mig att få en cell. So, det är en barncell, det är fortfarande en cellgrupp liksom. Det har verkligen hjälpt mig att växa i ansvar och andligt. Jag älskar att vara cellgruppsledare. Det måste vara bland det roligaste som finns.

Det hände saker i mitt liv under hösten och jag är tacksam för allt Gud gjort.

Under våren kände jag att jag behövde gå på en till encounter. Och även den var grymt bra. Jag fick en helt ny glädje på ett sätt jag aldrig känt förut.

Sen gick jag ut ledarskolan och vi i kyrkan fick ta emot en utmaning. Helt gryymt!

Den handlade om att vi skulle gå ut till Stockholm under juli månad, efter en månads förberedelser, och ta kontakt med Stockholmarna. Vi skulle fråga om de hade något de ville att vi skulle be för. Jag vet inte exakt hur många det blev men det blev många! :P Själv fick jag 18 kontakter, och även fast det är för lite så är jag lite stolt. Jag menar 18 kontakter, det är 18 människor. Om en vecka avslutas allt med en stor Gospel konsert i Globen med helt gratis inträde.

Den utmaningen har lärt mig att allt är möjligt. Jag har lärt mig att tänka större om mig själv och om andra och jag har fått se vad Gud kan göra i människors liv. Det är alldeles underbart då Gud gör saker i ens eget liv, men att se det i andras också är något alldeles extra, tycker jag.

Nu ser jag att jag skrivit långt. Ursäkta mig. Grymt om ni orkat läsa igenom allt. Och det där är bara ett litet smakprov på vad Gud har gjort i mitt liv under det här året.

Kramar!

I'm gone

I'm off to Skåne for four days.
I'll see you on monday!

Hugs!

Jag vet inte vad jag ska skriva...

Jag tog bort mitt senaste inlägg.... Kände att det var lite för mycket information. Men jag vet inte, ni kanske hann läsa det.
Så, om lite mer än en vecka börjar skolan.
Ush, nej jag tänker inte börja skriva om något så tråkigt.
Jag har idétorka.
Nästa gång jag skriver är då någon kommit med ett förslag om vad jag kan skriva om. (Och vem vet hur lång tid det tar eftersom det inte är så många som läser :( )

Au revoir!

Boring Life?

Jag är uttråkad.
Men ändå känner jag en sån frid.
Jag har frid över att jag vet att Gud älskar mig. Jag behöver inte prestera något.
Det måste inte hända något hela tiden.
Men det skulle inte vara fel om det gjorde det. Hände något.
Fast jag antar att när det väl händer något så vill jag inget annat än ut därifrån.
Jag kan ändå inte låta bli att önska.
Önska att det hände något spännande.
Låter jag barnslig?
Säg till i sådana fall...

Jag vet inte vad jag ska skriva om.
Kom gärna med förslag!

Kram kram!

This day

Ooooh.
Loads of things going on in my head.
I really don't know whats going on. What do I feel. Do I want to feel this way?
Buhu

-------------------------------------------------------------------------------

Så, kyrka idag då. Starkt möte med massa frälsta. Så grymt!
Fick låna "Diary of a teenage girl" av Hannah och jag har läst häften. Jag är totat fast. Blev sugen på att börja skriva dagbok jag själv. Pinsamt eller? Haha. Nee. Egentligen, varför skulle det vara pinsamt att skriva dagbok. Det känns väll lite småbarnsaktigt eller nått. Men det är ju kul läsning då man blir äldre. Se var man har skrivit liksom. Där kan man ändå skriva med privat än här. Där kan man nämna namn och skriva saker som man aldrig kan skriva i bloggen.
Hoppas jag får låna resten av böckerna. :)

Jag har fått data med internet på mitt rum. Yeah! Seena nätter vid datan kanske?
Hehe.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Det blev ett sånt här meningslöst inlägg igen.

Kram kram!

Tack!

I torsdags satt jag hemma och tyckte synd om mig själv. Jag hade en sån där "ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, och jag har inga vänner" - dag.
Så plötsligt blinkar det till i datan, Hannah har skrivit. Kul tänkte jag och kolla.
Hon undra då om jag skulle göra något speciellt idag. Cellen sa jag. Och då fråga hon om vi inte kunde hitta på nått. Då blev jag glá. För det var precis det jag behövde. Någon som fråga om jag ville göra något. Det var faktist, tro det eller ej, någon som ville va med mig :).
Gud vet verkligen precis vad man behöver i rätt tid, och sänder då en liten ängel för att visa hur mycket han bryr sig om en.
Vi skulle åka till henne efter jag vart på cell. Men det bidde ingen cell. För det var ingen som kom, så jag, Hannah och Elin satt och snacka bekymmer, rykten och könsuppdelning :)
Sen bar det hem till Hannah. Där hade jag det mycket trevligt och kul :) Vi satt och snacka till 3 på natten, även fast vi var rätt så trötta. But I'm glad we did like we did, Hannah. Det kändes bra att äntligen få prata med någon.
Vi vaknade vid 10 och steg upp. Lyssnade på musik, åt frukost och såg på Skruva den som Beckham, och i alla fall hade jag det trevligt och var inte speciellt uttråkad :) Hannah gjorde goda american pancakes och plötsligt skulle vi in till stan igen och jag skulle på callcenter.
Det gick väll sådär på callcenter, jag fick ett bra samtal. Det var så mycket krångel och det tog sin tid. Caféet var kul med duktiga sångare.
Men, men.
Nu är jag hemma.
Tack Hannah för att jag fick komma till dig. Det betydde mer än du tror.
Kram kram!