Chockad

Hjälp. Det där var jag inte beredd på...
Jag trodde vi var över det. Det var så länge sen. Jag hade glömt det. Tills du tog upp det igen. Varför? Varför gjorde du sådana anklagelser? Har jag gjort något dumt mot dig nyligen? Något som gjorde att det här kom upp igen. Du har rivit upp ett djupt sår. Det känns som om jag ligger här och förblöder. Jag har tappat all luft. Jag känner mig som en fisk på land.
Kommer jag att våga ta upp det här med dig? Jag vet inte om jag vågar. Ska jag bara skjuta undan det? Låtsas som om inget hänt? Jag vet inte om jag klarar det. Det kommer att kännas som om jag kramar en mur. Muren mellan oss.
Men å andra sidan. Om jag tar upp det, kanske det blir ett ännu större avstånd mellan oss?
Det känns så konstigt att tänka så. Visst den senaste tiden har vi inte varit bästa vänner. Vi har liksom varit på två olika sidor kan man säga. Men jag har ändå kunnat prata med dig. Samtalen har flutit på någorlunda lätt. Och så det här. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag famlar i mörker.


Men en sak vet jag att jag gjort. Den saken säger jag ett djupt förlåt till. Jag visste verkligen inte att du tog det så seriöst och att du såg så allvarligt på det. Förlåt.

Hoppas att vi reder ut det här någon gång.
Hur som helst så älskar jag dig.