En lördagsmorgon i februari vaknade en flicka.
Hon kunde inte somna, och satte på musik istället. Hon älskar att lyssna på musik.
Då föräldrarna hade åkt iväg steg hon upp. Dock utan musiken i öronen, utan med duntofflor, på fötterna.
Lite mascara senare gick hon ut med hunden. Det var en kylig morgon och hon gladdes över det.
Hon gillar kyla förstår ni, i viss mån. Hon gillar den då det biter i kinderna och då hon kan andas in den och det känns så där friskt och rent.
Då flickan varit inne ett tag fick hon en hemsk huvudvärk, så hon tog ut hunden igen, denna gång på en lite längre promenad. Hon satte sig på en bänk, och hon upptäckte hur mycket hon älskade livet. Hur vackert det egentligen är. Hon kände en sån glädje över att få leva. Att kunna uttrycka känslor, kunna prata, kunna gå. Kunna göra saker, som man oftast tar för givet. Livet är en sådan gåva. Wow..
2 comments:
vackert :)
Ja, livet är en dans på rosor... ibland.
Post a Comment